thefreshmakers

Nåväl. Min första kärlek. För starka ord för alla jag träffat. Tycker det är hemskt svårt att skriva om vem som var min första kärlek. För jag vet inte om mina ungdomsförälskelser riktigt är något jag vill kalla kärlek. Jag menar jag var lite småförälskad men inget mer.

Den första jag kan minnas att jag var riktigt intresserad av (inte kärlek) handlade ungefär hela min förra blogg om. Pojken som jag gillade allt med ungefär. Som sedan krossade mitt hjärta på ett rätt oskönt sätt. Ändå är det inte det jag minns. Jag minns när jag gick vilse i hans hus, hans snygga jacka som han tappade bort, att han älskar tetris och glass och att han lyckades förstå mig på något konstigt sätt. Minns när vi stor i stadsparken och jag inte kunde koncentrera mig. Eller när jag "råkade" åka till smögen och handla på hans jobb och det var jättekonstigt. Sen ringde han  mig efteråt och då var jag i helt exsalterad. Sommarkillen och Vinterkillen. Han som SKÖT sig själv med en spikpistol i benet. Killen som har turen att få vara i Kungshamn hela sommaren lång. Killen som tog mig upp på Billingebacken? första gången vi träffades, där åt vi glass. Han som hade det där lilla extra. Mystisk och konstig, Skön, Snäll och dum. Som jag tog bort på facebook för mitt eget bästa.

Idag har vi lite kontakt för han är skön. Önskar vi snackade mer men samtidigt så vill jag bara träffa han när jag gör det. bra dåligt just nu? Jag vet inte....Tror att det lite från hans sida var en sommarkulgrejj, annars hade han inte dissat mig så hårt.

Ja. Nu vet ni.

/Hedda